Att ställa undan en resväska

Jag tror passionerat på att var sak har sin plats, och får en kittlande känsla i kroppen när jag tänker på ett välstädat förråd med namngivna hyllplan. Drömmer lite om att ha alla mina saker ordnade som i ett bibliotek, med sökbarhet på en läsplatta. Hylla H1, gipsskruv. Hylla Qe2, glödlampor. Hylla A1, myggmedel.

Inser också att upprätthålla ett sådant system skulle krävas att jag slutade mitt dagjobb för att bli hemma-bibliotekarie så sådana tankar får vänta tills pensionen. Men det sätter kanske lite perspektiv på att när jag inte hittade en plats för resväskan i skrubben, och i ärlighetens namn inte kom in i skrubben, så slutade det såhär.

Ut med allt bara. Och som vanligt så åkte 30% till sopsorteringen utan att passera gå. Och kvar blev det här.

Vattenskadad masonit, plastgolvmatta. Glatt? Icke. Regnet piskade mot rutorna. Läge för att gå in, stänga dörren och dra nubb!

Fantastiskt vackert gammalt fernissat golv. Skönt slitet på mitten. Gråblå vacker panel.

Lite snyggare än masonit...

Jag pallade inte ta ner masoniten över hyllorna. Men måla lite ändå? Jo, men det kan man väl. Nere i källaren hittade jag en oöppnad burk äggoljetempera. K13. Det var pompejanskt rött ur Carl Larsson-serien. Riktigt läcker röd-rosa som satt som en smäck i skrubben.

En strykning med pensel och masoniten blev till guld! Eller, som putsat!